Babacar
Aicha kan se for første gang
Cire ser på sønnen, Babacar, som springer rundt i nabolaget med ungeflokken. For første gang i livet har femåringen ingen bekymringer. Hun må smile nå han drar opp t-skjorta og viser frem magen sin. Hun har ventet så lenge på dette – at hun ikke trenger å skjule sønnen sin for andre. Nå nyter hun hvert øyeblikk.
Under graviditeten dannet det seg en uregelmessighet i fosteret, og Babacar ble født med en vevmasse som hang fra brystkassen. Cire ble først forvirret, så skamfull. Folk sa han var et monster og ga henne skylden. Verst av alt var at de ikke ville ha noe med sønnen hennes å gjøre.
Så døde Babacars far, og de to måtte klare seg selv. Cire gjorde alt hun kunne for å skjule sønnens deformering. Hun sa til Babacar at han ikke måtte vise frem magen sin, og kledde ham alltid i løstsittende tøy. Hun passet på at familiemedlemmer ikke klemte ham, og trodde til og med at hun måtte holde ham borte fra skolen.
Cire forsøkte å finne hjelp, men sønnen trengte avansert kirurgi, og dét var ikke tilgjengelig. Hun fikk bare negative svar. Med konstant bekymring ble det vanskelig for henne å spise og sove.
Så kom det endelig en god nyhet. Et sykehusskip med gratis kirurgi? Til Dakar?
̶ Jeg visste Mercy Ships kom til å bli en velsignelse, sier Cire. Hun så bare ikke for seg at velsignelsen kom til å bety mer enn gratis kirurgi – selv før Babacars operasjon.
– Jeg la merke til at sykepleierne om bord virkelig så Babacar og møtte ham med kjærlighet, sier Cire. – Vi kunne se at inkluderende kjærlighet gjorde godt for Cire, sier sykepleier Brittany Babacar. For henne var det ikke likegyldig hvordan sønnen hennes ble behandlet. Hun begynte å smile mer og slappe mer av da hun så at Babacar var i trygge hender.
Babacar var ikke lenge om bord på «Africa Mercy», men oppholdet var full av gode forandringer.
– Nå kjenner vi ikke på frykt og skam mer, for vi har jo ingenting å skjule, sier Cire. Babacar er fri og det er jeg også.
Det tog månader av sjukgymnastik för att stärka Fifalinas muskler i benen och stärka hennes benstomme. Sjukgymnasterna tog hand om Fifalina varje morgon och gjorde de övningar som krävdes för att hon snabbare skulle komma hem. Hon var en riktig kämpe och det blev snabbt goda resultat av träningen. Hon kunde efter en tid gå igen utan stöd och hon blev starkare och starkare för varje dag. Ludvine hade lång tid att reflektera över Fifalina när de satt på sjukhuset, eftersom de var där över sex månader.
När dagen kom då hon skulle åka hem, så var det med stor glädje som hela sjukvårdspersonalen lyckönskade henne i livet. Hon hade fått den bästa gåvan; att få bli frisk igen! Hennes ben var åter starka och Fifalina gick iväg med stort självförtroende och ett leende på läpparna. Mamma Ludvine tror att hon kommer bli en bra lärare en dag, redan nu är hon en inspirationskälla för oss. Fifalina är en levnadsglad och modig kämpe som tror på framtiden.
Vill du var med och rädda liv?
Läs fler berättelser om våra patienter
Fatmata
Fatmata Fatmata (6) er på mange måter verdens heldigste jente. Hun er omgitt av kjærlighet på alle kanter. Foreldrene er fullstendig betatt av henne, og ser ingen grunn til å dempe skrytingen. ̶ Har dere hørt så fint hun snakker fransk? Nå er hun i full gang med å lære arabisk også, sier far Hassane. Tante Mariam […]
Det er din dag, Justine!
Det er din dag, Justine! Vår første pasient opp landgangen i Kamerun Mercy Ships’ unge ortopediske pasienter er blant dem med lengst vei å gå til de er ferdigbehandlet. Justine (11) var først opp landgangen da sykehuset åpnet i Douala. Riktignok måtte hun ha hjelp opp de 43 trinnene, men selve smilet kunne ikke årene […]
Mariama
Mariama Ibrahim (1) kom til Mercy Ships med klumpføtter. Han er en glad og fornøyd liten kar, men han får ikke til å stå når han reiser seg.Mamadou og Alimatou gledet seg til å bli foreldre for første gang. De var så lykkelige da Mariama kom til verden. Nå er den lille jenta blitt sju […]