Diacko
Aicha kan se for første gang
Youma var vant til at folk i nabolaget stoppet henne for å beundre sønnen Diacko da han var liten. Godordene stoppet da Diackos bein ble mer og mer o-formet i treårsalderen. Nå vekslet kommentarene mellom medlidenhet og forakt – og press på moren om å finne en lege som kunne ordne sønnens bein.
– Det hadde vi ikke penger til, sier Youma, som satte sin lit til Vårherre. Annen hjelp visste hun ikke om.
Diacko hold seg hjemme. Han var redd for dem som plaget ham. Til og med vennene hans hadde kallenavn for ham.
Beina var vonde, særlig om kvelden. Youma forsøkte med massasje, men det hjalp ikke stort. Om vinteren gikk det fra vondt til verre, særlig på kalde morgener.
Det er få helsetjenester der Diacko bor. Han hadde et liv med konstante smerter å se frem til – før en TV-reklame om Mercy Ships fanget morens oppmerksomhet.
– Først skjønte jeg det ikke, sier Youma. Da hun forstod at Mercy Ships var løsningen, reiste hun med sønnen over 480 kilometer til Dakar, der “Africa Mercy” lå til kai.
Kort tid senere var Diacko om bord på sykehusskipet sammen med flere barn. De hadde lignende skader, og Diacko kjente seg ikke så alene mer.
Diacko fikk gratis kirurgi og fysioterapi. Det tok flere uker å trene opp beina igjen etter operasjonen. Diacko var tapper og utholdende, og med kjærlighet og støtte fra de frivillige om bord gikk alt så mye lettere. Youma fulgte godt med på sønnens fremgang. Hun var så takknemlig for sønnen ble så godt oppfulgt.
Diacko ble landsbyens kjendis da han kom hjem igjen med friske, rette bein. Youma tror historien om hvordan de fikk hjelp av Mercy Ships kommer til å bli husket i flere tiår. – Jeg drømte om at sønnen min skulle bli frisk, sier hun. Og den drømmen ble oppfylt med Mercy Ships.
Det tog månader av sjukgymnastik för att stärka Fifalinas muskler i benen och stärka hennes benstomme. Sjukgymnasterna tog hand om Fifalina varje morgon och gjorde de övningar som krävdes för att hon snabbare skulle komma hem. Hon var en riktig kämpe och det blev snabbt goda resultat av träningen. Hon kunde efter en tid gå igen utan stöd och hon blev starkare och starkare för varje dag. Ludvine hade lång tid att reflektera över Fifalina när de satt på sjukhuset, eftersom de var där över sex månader.
När dagen kom då hon skulle åka hem, så var det med stor glädje som hela sjukvårdspersonalen lyckönskade henne i livet. Hon hade fått den bästa gåvan; att få bli frisk igen! Hennes ben var åter starka och Fifalina gick iväg med stort självförtroende och ett leende på läpparna. Mamma Ludvine tror att hon kommer bli en bra lärare en dag, redan nu är hon en inspirationskälla för oss. Fifalina är en levnadsglad och modig kämpe som tror på framtiden.
Vill du var med och rädda liv?
Läs fler berättelser om våra patienter
Een nieuwe start voor Samory
Een nieuwe start voor Samory Het begon allemaal met kiespijn. Tegen de tijd dat Samory 25 jaar was, zat hij helemaal aan de grond. Een kleine ontsteking in zijn mond was uitgegroeid tot een pijnlijke tumor. Ook van zijn zelfbeeld was niet veel meer over. Mensen op straat lachten hem uit en wezen hem na […]
Monique
Monique Drømmen om legestudier leverMonique (9) sitter i et ‘klasserom’ hjemme hos bestemor Melone og hører stemmen hennes. Melone går gjennom dagens lekser. Hun er pensjonert lærer og har undervist barnebarnet hjemme de siste tre årene. Monique har grå stær. Derfor måtte hun slutte på skolen. Monique var så glad i å gå på skolen […]
Dyllan fikk kokende vann over seg
Dyllan fikk kokende vann over seg Du er en fin gutt, Dyllan, sier sykepleierne − Du er en fin gutt, Dyllan, sier sykepleierne. Niåringen rister så bestemt på hodet som nakken tillater. Han tror dem ikke.Dyllan ser ikke det de ser – store brune øyne og en undrende holdning til livet. Det har faktisk vært […]
─ Behovet er enormt og pasientkøen virker endeløs. Hver gang blir jeg berørt av at så mange pasienter har alvorlige medisinske problemer.
