Fatmata
̶ Har dere hørt så fint hun snakker fransk? Nå er hun i full gang med å lære arabisk også, sier far Hassane. Tante Mariam er på en god tredjeplass i heiagjengen rundt niesen. Både far og tante er akademikere og lærere, Hassane er språklærer på universitetet og Mariam er ungdomsskolelærer. Naturlig nok, brenner de for Fatmatas utdannelse. Smerten er desto større når Fatmatas handikap hindrer henne i å gå selv den korte veien til skolen.
Beina hennes blir bare mer og mer bøyd. Hun er det eneste barnet med denne tilstanden der familien bor, og gjenstand for mye mobbing.
Når tante er ferdig på jobb, tilbringer hun hver ettermiddag og kveld med å undervise niesen. Slik sørger hun for at Fatmata er a jour med jevnaldrende skolebarn.
Fatmata rakk å bli seks år før familien fikk høre om Mercy Ships. Tante Mariam var med Fatmata til forundersøkelsene. Det måtte flere til før hun fikk timekort til kirurgi. Tanten forlot ikke Fatmatas side i tiden de var om bord. Hun holdt henne i hånden når hun hadde det vondt og spilte musikk til hun sovnet. Hun heiet frem niesens første skritt da hun begynte med gåtrening.
Da Fatmata ble utskrevet og flyttet over i HOPE Center, var det fars tur til å være pasientvenn for datteren. Hassane gikk ikke glipp av en eneste time med fysioterapi.
̶ Det kan være Guineas fremtidige president du behandler, sa han til fysioterapeuten, for Fatmata har potensiale til å bli hva det skulle være.
Da Fatmata danset ned landgangen for siste gang, var det til et helt nytt liv. Skolebenken ventet. Ja, hun kommer sikkert til å nå langt, men støtten fra familien er den største ressursen hun har.
Det tog månader av sjukgymnastik för att stärka Fifalinas muskler i benen och stärka hennes benstomme. Sjukgymnasterna tog hand om Fifalina varje morgon och gjorde de övningar som krävdes för att hon snabbare skulle komma hem. Hon var en riktig kämpe och det blev snabbt goda resultat av träningen. Hon kunde efter en tid gå igen utan stöd och hon blev starkare och starkare för varje dag. Ludvine hade lång tid att reflektera över Fifalina när de satt på sjukhuset, eftersom de var där över sex månader.
När dagen kom då hon skulle åka hem, så var det med stor glädje som hela sjukvårdspersonalen lyckönskade henne i livet. Hon hade fått den bästa gåvan; att få bli frisk igen! Hennes ben var åter starka och Fifalina gick iväg med stort självförtroende och ett leende på läpparna. Mamma Ludvine tror att hon kommer bli en bra lärare en dag, redan nu är hon en inspirationskälla för oss. Fifalina är en levnadsglad och modig kämpe som tror på framtiden.
Vill du var med och rädda liv?
Läs fler berättelser om våra patienter
Dødelig tannverk
Dødelig tannverk Tenk deg at du har tannverk og bor i et land der det nesten ikke finnes tannleger. De få tannhelsetjenestene som finnes, er både for dyre og geografisk utilgjengelige. Dette er guineanske Samorys erfaring også. 25-åringen så aldri for seg at tannverk kunne bli livstruende. Det går vel over, tenkte han. Men marerittet […]
Salious
Salious Akkurat som alle andre Han var for liten til å skjønne at han var annerledes. Saliou (2) var lykkelig uvitende om at leppespalten skilte ham ut fra andre barn. Det la ingen demper verken på humør eller personlighet. I Vest-Afrika kan manglende tilgang på kirurgi føre til deformering på livstid. Den gjengse tankegangen er du burde […]
Ousseynou og Assane
Ousseynou og Assane Dobbelt opp av gleder og spillopper Det er ikke lett å se forskjell på Ousseynou og Assane (5) hvis du ikke kjenner dem. Ousseynou er livlig og full av påfunn. Assane er stille og mer reservert. De har mer enn sjarmen til felles. Begge kom til «Africa Mercy» med identiske beinskader. Skjeive […]
─ Jeg har lagt merket til atmosfæren av velvillighet om bord. Dere utfører arbeidet deres med glede og dere jobber som frivillige. Mange av dere har bodd om bord i mange år. Dette viser stor vilje til humanitært arbeid og selvoppofrelse. Jeg respekterer dere høyt på grunn av den offerviljen dere demonstrerer.
Jeg vil gjerne benytte anledningen til å takke den medisinske staben på «Africa Mercy». Takk for alt arbeidet dere har gjort, for offerviljen og for håpet dere har gitt til mennesker i Guinea. Vi kan aldri få takket dere nok, men vi vil dere skal vite at dere blir i våre hjerter.